Tankar om kläder

Jag har funderat en hel del på min klädstil och mina möjligheter att klä mig som jag vill den senaste tiden.

Jag älskar klänningar och kjolar. Jag tycker mycket bättre om den siluett som en kjol eller klänning ger mig än ett par byxor. De flesta av de kläder som finns anslagstavla för fina kläder på Pinterest är klänningar eller en blus tillsammans med en kjol.

Problemet är att jag är väldigt praktisk av mig när jag klär mig, vilket gör att jag använder byxor, istället för kjol eller klänning, majoriteten av alla dagar. Kjol passar inte så bra till praktiskt kroppsarbete och jag upplever klänningar och kjolar som svårare än byxor att ha på vintern när det är riktigt kallt och man måste ha på sig många lager kläder.

Jag vill klä mig i kläder som får mig att bli glad (tilltalande estetik är något som enkelt får mig på bra humör), men många dagar slutar det med att jag klär mig i såna kläder som får bli smutsiga och tål slitage eller kläder som håller värmen eller svalkan otroligt bra.

Jag tycker om att klä mig praktiskt och bekvämt. I kläder som jag inte behöver fundera på desto mera för att vardagen ska flyta på. Bekvämt betyder oftast kjol eller klänning för mig, men det är inte alltid det mest praktiska. Men jag tror ju att det går att klä sig praktiskt och i den stil av kläder som gör mig glad samtidigt.

Jag har flera idéer just nu över klädesplagg som jag skulle vilja sy. Jag skulle kunna skrivit ”ha” istället för ”sy”, men eftersom jag har en så tydlig bild av hur plaggen jag vill ha ska se ut och ska kännas, känns tanken på att sy dem själv enklare än att söka reda på ett plagg som motsvarar min vision. Det går ytterst långsamt framåt. Dels för att det tar väldigt mycket tid att sy ett plagg och dels för att jag måste hitta rätt tyg innan jag kan sätta igång.

Hållbarhetsaspekten gällande kläder gör mig fundersam. Antalet kläder jag köpt nya de senaste åren kan jag räkna på mina fingrar, nästan allt annat är loppisfynd. Jag reparerar och syr om mina favoritkläder. På den fronten känns det bra. Det som jag funderar på mest just nu är hur hållbart det är att köpa nya tyger som jag själv syr plagg av.

Jag har ingen koll på var tygerna är tillverkade, under vilka förhållanden och med hur mycket kemikalier. Jag har försökt söka efter information på hemsidan till den tygaffär jag oftast besöker, men där står det bara att de inte kan svara på var eller hur ett enskilt tyg har tillverkats eftersom de har fabriker på så många olika ställen. Och antalet tyger i butiken märkta med någon sorts miljömärkning är väldigt få.

Det positiva med att sy egna kläder däremot är att jag vet att kläderna är tillverkade under goda förhållanden och jag har kontroll över plaggets kvalitet, vilket gör att plagget förhoppningsvis håller längre. Dessutom behandlar jag automatiskt mina egentillverkade kläder med större varsamhet och omtanke än kläder som inte jag har någon historia bakom.

Ett alternativ för att sänka miljöpåverkan kunde vara att köpa begagnade tyg. Problemet är att det är svårt att hitta tyger på loppis. Jag har lekt med tanken om att jag kunde börja köpa kläder på loppis istället, som jag dissekerar och använder till nya plagg. Men det är lite svårt att hitta ett plagg med tillräckligt mycket tyg om jag t.ex. planerar sy en klänning eftersom en klänning kräver rätt mycket tyg och när man syr ett nytt plagg av ett gammalt går det massa tyg till spillo eftersom det kan vara svårt använda tyget maximalt på grund av tygbitarnas form.

En annan sak som är positivt med att sy plagg själv är att jag kan lägga till fickor. Fickor är underbara och jag förstår inte varför alla kjolar och klänningar har fickor. Men jag har tänkt att jag ska lägga till fickor i alla ficklösa plagg jag har någon gång. Så det problemet är lätt åtgärdat.

Annonser

Lajvtankar under stjärnorna

Jag tänker. Sakta sprider sig ett leende över mitt ansikte.

Jag tänker på sena kvällar. Under stjärnorna i mörkret. Håret ännu vått efter bastun.

”Vad får det stora hela ut av att vi springer runt i skogen och lajvar?”

Världen är så stor och jag har inget svar på min egen fråga.

Lugnet i mitt sinne samtidigt som hundra tankar sakta flyter förbi. Vissa tar jag tag i, andra låter jag gå. Gigantiska livsfrågor och små funderingar.

Det finns ett speciellt lugn i ett sitta under en stjärnklar himmel efter bastu, tillsammans med vänner. Ro för själen.

 

Det här ett inlägg som jag skrev i våras och aldrig riktigt färdigställde. Det påminner om det sinnestillstånd jag befinner mig i just nu så därför, samt att jag inte har energi att skriva ett genomtänkt inlägg just nu, publicerar jag det här.

Skriva flera språk

Möjligheterna som finns i att leka med språk och flerspråkighet i skönlitterära texter fascinerar mig. På bokmässan var det en person som påpekade att olika språk har olika uttrycksmöjligheter. Det var ett aha-moment för mig. Det är ju sant och jag vetat om det, men jag har aldrig tänkt på det i samband med skönlitterärt skrivande. Det skulle vara intressant att experimentera med olika språk i samma text och se vad som händer.

Eftersom jag är finlandssvensk skulle jag vilja skildra den lilla, egentligen exotiska, bubbla som jag lever i. Sättet vi kommunicerar på påverkas ju så mycket av att de flesta finlandssvenskar kan mer eller mindre tre språk (svenska, finska och engelska) eftersom alla språken är en ren nödvändighet för att klara sig i vardagen. Mitt sätt att prata påverkas ju av alla de språk som jag omges av, inte bara av det språk som jag för tillfället uttrycker mig på.

Jag har sett väldigt få böcker som tar in flera språk i sin uttrycksform. Jag förstår ju att det är det mest praktiska att bara skriva på ett språk eftersom antalet potentiella läsare är så mycket större om man håller sig till ett språk än om läsaren behöver kunna flera specifika språk för att kunna ta boken till sig.

Men det känns på ett sätt främmande för mig: att endast uttrycka mig på ett språk. Jag uttrycker mig på ett språk när jag skriver; på bloggen, i skolarbeten, i skönlitterära texter, men ofta måste jag söka efter översättningar till ord för att göra det. Det är inte 100 % naturligt för mig att hålla mig till ett enda språk när jag uttrycker mig. Att använda mig att flera språk samtidigt ger mig en känsla av en bredare uttrycksrepertoar. Vissa saker är bara så mycket enklare att säga eller ger en specifik underliggande innebörd om jag säker det på ett speciellt språk.

När jag tänker och när jag pratar med folk jag känner blandar jag språken fritt efter vad som känns lägligt i situationen och vilka ord som kommer lättast. Till exempel kommer vissa ord lättare på engelska än svenska för mig och så finns det finlandismer av alla de slag som jag också använder.

När jag ändå har tillgång till flera språk så skulle jag vilja använda mig av det i mitt skrivande. Både använda mig av själva språken, men också att skriva om flerspråkiga karaktärer eller samhällen eftersom det är det jag har erfarenhet av. Jag vet inte hur det skulle vara att leva i ett enspråkigt samhälle och ändå skriver jag mest sådant som bara utspelar sig på ett enda språk. Men det är den typen av böcker som jag oftast stöter på och då blir det lätt att jag tar modell från det när jag skriver något eget.

En musikal och en inflyttningsfest

I lördags var jag med familjen och tittade på Gambämark, KAJs musikal. För läsare från andra länder än Finland (för jag har faktiskt haft en del sådana på sistone enligt min statistik) så kan jag berätta att KAJ är en humorgrupp som främst gör musik, men också shower, på dialekt.

Gambämark var bra. Fin dramaturgi och genomtänkta karaktärer men också en hel del skrattsalvor. KAJs humor är lite antingen eller: antingen har du samma humor som dem eller så har du inte det. Jag tycker om deras humor: referenser till allt från Lejonkungen till politik, när man förväntar sig så starkt att de ska säga en sak och så säger de något helt annat och ärligheten om hur livet egentligen är. Jag tror inte jag kan förklara deras humor ordentligt. Kanske det här är bara de delar som jag har mest roligt åt.

Jag tycker så om slutsången. De sjunger ”Hald käftan, no dansar vi, he e follt nårmaalt ti va ondäli” (dvs. Håll käften, nu dansar vi, det är fullt normalt att vara underlig/konstig). Det sammanfattar en av musikalens budskap så bra, samtidigt som det är en bra låt.

Jag har mina egendomligheter när jag är och tittar på teater, eller i det här fallet, musikal: Jag kollar byten (nu sprang den skådespelaren ut där och två minuter senare kom han ut där som en helt annan karaktär), scenografiska lösningar (det hjälper ju inte att jag känner scenografen i fråga), hur kläderna är sydda och så vidare.

Det är såna egenheter man får av att ha spelat revy och sommarteater i flera år och kanske också av att vara på lajv med en förkärlek för att sy. En av mina vänner sålde programblad där och berättade att han hittar något nytt att ha roligt åt nästan varje föreställning av det som hörs bakom kulisserna. Jag känner igen det från revyn.

De hade en bärplockarmaskin som var helt underbar! Bärplockare som var placerade i ett hjul kopplad med en vajer till en skruvdragare som fick bärplockarna att rotera. Sådana roliga uppfinningar gör mig lyckliga. Det var en väldigt fysisk föreställning och jag beundrar skådespelarna för att de orkade röra på sig så mycket och stundvis invecklat samtidigt som de sjöng.

Dagen efter musikalen hade jag inflyttningsfest i min studielägenhet. Jag hade tre gäster. På ett vis var det synd att datumet inte passade för flera, men tre är bättre än inga och vi hade det riktigt trevligt så jag är nöjd.

Man hinner prata mera med varandra då man inte är så många. Vi hann igenom många diskussionsämnen och vi hittade till och med på ett litet lajv som tre av oss ska ordna på Elorias julfest. Det här blir första gången jag ordnar ett julfestlajv. Det ska bli spännande.

Naturväsen

Att bo i en stad får mig att inse hur mycket jag saknar naturen. Igår kväll kände jag mig för en liten stund så malplacerad mellan alla betonghus och på en asfalterad väg. Jag cyklade genom staden och mitt i allt slogs jag av en vilja att bara slänga av min tunga väska, ta av mig alla obekväma klädesplagg (och helst bara ha en ylleklänning i medeltida stil) och bara stå mitt i regnet och komma nära naturen.

Jag kom tidigt dit jag skulle. Dörren var inte öppen än. Jag ställde mig i regnet, med vinden i ryggen, fötterna stadigt mot marken och tittade på havet. Jag kände mig väldigt stark. Jag kände mig hemma i mig själv. Lugn och trygg i det omfamnande mörkret.

Ibland när jag är emotionellt överväldigad känns det som att jag är i mitten av en sandstorm. Jag insåg varför det just är en sandstorm. När man tittar på elementen består mitt horoskop av fyra planeter i jord, fyra i vind, två i eld och inga i vatten. Om det inte är en slående beskrivning på en sandstorm så vet jag inte vad det är.

I mitt horoskop finns ingen asfalt eller betong, bara naturen.

Vad är det jag egentligen vill med mitt skrivande?

Under bokmässan började jag tvivla på om jag faktiskt vill försöka ge ut en bok. Jag lyssnade på ett program som hette Att komma ut ur skrivbordslådan där de bland annat behandlade hur det är att publicera sin första bok och vad som motiverar en att göra det.

Jag började ifrågasätta min motivation. Länge har det varit en självklar tanke för mig: såklart vill jag ge ut en bok! Men jag inser att jag inte frågat mig själv varför. Och jag tror nu att en stor del av den självklarheten ligger i att det är något som förväntas av mig. Jag förväntar av mig själv och jag känner att andra förväntar det av mig.

Jag har de senaste dygnen funderat VARFÖR jag vill eller inte vill skriva en bok och komma bort från tanken om att det bara är något jag borde göra.

Orsaker varför jag vill ge ut en bok:

  • Jag älskar att skriva och vill att andra ska få del av de underbara världar som ännu bara finns i mitt huvud. Delad glädje är dubbel glädje.
  • Det vore coolt att kunna titulera sig författare. Författare är en av mina referensgruppen , alltså en grupp som jag inte hör till men som jag ser upp till.
  • Det vore häftigt att fysiskt kunna hålla i en bok och säga ”det här har jag åstadkommit”. Bevisa mig själv och andra att jag faktiskt kan.
  • Det finns vissa berättelser som jag saknar på marknaden och för att se dem är jag väl mer eller mindre tvungen att skriva dem själva. Jag anser att man inte ska klaga om man inte försöker göra något för att förbättra situationen.
  • Jag har budskap och teman jag vill förmedla andra.
  • Mest är det nog för att jag vill dela de historier som ännu bara jag känner till och som fascinerar mig så.

Orsaker varför jag inte vill ge ut en bok:

  • Folk. Kommer. Läsa. Det. Jag. Skrivit! Och det är otroligt läskigt.
  • Jag vet inte om jag är mer rädd för tanken att ingen skulle läsa/tycka om det jag skrev eller att det jag skrev skulle få väldigt stor genomslagskraft.
  • Jag vet inte om folk vill lyssna på vad jag har att säga.
  • På bokmässan sa de att de aldrig hade trott att de skulle behöva prata så mycket om det de hade skrivit innan de debutboken kom ut. Jag är inte bra på att prata och jag vill inte sitta och babbla om mig själv och det jag skrivit framför massa människor.
  • S.J.Ä.L.V.K.R.I.T.I.K!
  • Det roliga är ju att skriva, men för att ge ut en bok måste den redigeras och andra ska ha åsikter om den och så vidare. Jag vet helt enkelt inte om allt extra arbete mellan ”att skriva åt mig själv” till ”att bearbeta texten för publicering” är värt slutresultatet och följderna.

 

Det som jag vet att jag vill är ju att skriva. Jag skriver för att jag vill, för att jag mår bra av det och för att det skänker mig glädje. Det stora frågan är bara vad jag ska göra med alla mina skönlitterära texter. Ska de bara lämna som filer på datorn och bli bortglömda? Eller ska jag dela med mig av dem till andra människor?

Det är en fråga som jag ännu inte har ett svar på, men jag tror inte att jag nödvändigtvis behöver ha ett svar. Framtiden får utvisa hur det blir.

Bokmässan

Nu är jag hemma från bokmässan. Två dagar var riktigt passligt för mig. Jag hann se många program och vandra mer än ordentligt genom hela mässområdet. Mest rörde jag mig dock i den lilla svenskspråkiga klicken av program och företag.

Det fanns massor med antikvariat. Alla var finskspråkiga, men det fanns också en del engelskspråkiga böcker hos vissa. Jag köpte två böcker som jag i efterhand har undrat varför jag egentligen köpte dem. De verkade så bra på pärmen och när jag snabbt bläddrade igenom dem, men när jag började titta närmare var inte böckerna riktigt det jag hade föreställt mig att de var.

Jag köpte Maria Turtschaninoffs nyaste bok, Breven från Maresi, och fick den signerad. Jag ville säga flera saker åt henne, men jag är så dålig på sånt så jag sa inget. När jag vaknade följande morgon kom jag på att jag skulle skriva det jag ville säga på en lapp och ge den till henne istället. Jag tycker jag är bättre på att uttrycka mig i skrift än i tal, så det kändes rätt. Jag fick syn på henne en bra stund innan en programpunkt, där hon var med, började så jag hann ge henne lappen. Hon frågade om hon fick läsa den direkt, vilket hon fick. Efteråt frågade hon om hon kunde få en kram, vilket hon också fick och tackade för orden och lovade att spara lappen.

Enda andra boken jag köpte, var första Akatsuki no Yona, eller Yona of the Dawn-boken. Jag läser ju mangan på nätet, men jag vill gärna ha böckerna med alla kapitel fysiskt. Det fanns så många böcker i serien, men jag fick nöja mig med att köpa den första och hoppas jag kan samla på mig resten (eller önska i födelsedagspresent eller dylikt) i sinom tid.

Det fanns ett ställe som sålde massa te. Verkligen MASSA te, hylla efter hylla med alla möjliga tesorter. Jag köpte tre sorter (på erbjudandet 3 st för 6€) och en tesil som såg ut som en blomma i en blomkruka. Ett helt dygn velade jag över om jag skulle köpa ett halsband som såg ut som en bok med läderpärmar. (Eftersom jag var två dagar på bokmässan hade jag tid att vela så länge.) Den var handgjord och kostade därefter. Men den var så fin att jag bara inte kunde hålla mig.

IMG_4708

Men bokmässan var förstås så mycket mer än det jag köpte. Men det är de fysiska minnen som jag har kvar därifrån. Jag lyssnade på otaliga program, inspirerades av det som folk sade eller fick en tankeställare. Det var ytterst givande. Inom en obestämbar framtid kommer det komma blogginlägg utgående från tankar som väcktes hos mig under diverse program på mässan.